Sista veckan på terminen har börjat och jag är hemma sjuk. Gick hem efter Voice-lektionen i går och känner mig sänkt. Trist att missa skoltid nu, men samtidigt bättre att det kom nu när jag är klar med de flesta uppgifterna snarare än när jag varit mitt uppe i plugg. Jag kurerar mig genom att sova, dricka mycket vatten och äta glass. För glass ska man äta när man är sjuk, så är det bara. Har dragit ner massa på cigaretterna också.

Tack alla för era fina ord! Glad att så många tyckte om Banga inte. Missade ni den eller vill se om, så finns den på SVT Play här.

Var på bio i går kväll och såg skräck/slasher/komedin "The Cabin in the Woods" av Drew Goddard och min husgud Joss Whedon. Riktigt bra faktiskt! Älskar deras stil, att det alltid går att hitta humor i de mest knasiga situationer. Jag gillar ju inte skräckfilm egentligen, men detta var mer än bara en skräckis.

Hej gott folk! Här har helgen börjat, och med sig hade den ett regnoväder. Jävlar vad det öste ner när jag vaknade i dag! Riktigt monsunregn verkligen och med mycket åska! Nu har det lugnat ner sig något, men jag känner mig ändå inte frestad att gå ut. Tog i stället tillfället i akt och kirrade smutstvätten. Ett par vändor till tvättstugan och nu är allt klart och hänger på tork här i lägenheten.

I kväll ska jag till skolan för att titta på andraåringarna som har sin slutproduktion. Vet ingenting om pjäsen men känner ett par av skådespelarna, så man måste ju dit och se. Ryktet säger att det ska festas efteråt och känner jag mig själv rätt så hakar jag på på ett par öl. Jag har inget särskilt planerat annars för helgen, bara plugg. En scen för Technique och en karaktär för Movement.

I övrigt är jag glad! I maj kommer jag att åka på blixtvisit hem till Sverige för att gå på min kusins bröllop och jag längtar massor. Förutom Elsa, som jag träffade i december, så har jag inte sett min familj sedan oktober! Det är ett halvår sedan. Nästan skrämmande länge. Men som sagt, om några veckor smäller det!

Ja ni mina vänner, jag är den förste att säga att jag är urusel på att blogga. Anledningen är mest att jag känner att jag inte har något alls att säga här. Att blogga om skolan känns meningslöst, för om man inte är där är det svårt att förstå vad som faktiskt händer för att återberätta gör det liksom inte rättvisa. Det låter bara trist. Och det skulle ju vara som om jag, när jag bodde i Göteborg, skulle blogga om mitt jobb på kontoret varje dag. Hur spännande känns det? Och eftersom jag spenderar i princip all min tid i eller omkring skolan, så tänker jag att det inte finns något annat att dela med mig av på bloggen.

Det jag ligger och grubblar på nu är i alla fall hur mycket jag saknar min familj. Främst för att det är påsk och att nu i dag fyller mina pluttigaste småbröder hela 19 år! Så vetskapen att alla kommer att samlas gör det lite ledsamt att vara så långt långt borta. Jag älskar att vara här, det gör jag verkligen, men vissa stunder är det kämpigt att inte kunna finnas där för min familj. Då känner jag mig självisk som har lämnat allt och bara dragit.

Ännu en vecka har passerat och jag är glad att det är helg. Jag känner mest för att sova i 48 timmar och skulle nog kunna göra det om man slapp naturliga behov som att äta och gå på toa. Tror i vilket fall inte att det blir många knop gjorda i dag, mer än en sväng till tvättstugan. Ja just det, en sväng till West Hollywood också. James och Teddy har åkt hem till Colorado över helgen och bett mig kika in hemma hos dem och kolla till katten. Vädret är grått i dag, så jag kanske stannar kvar hemma hos dem ett tag och kollar på TV och gosar med Dexter. Eftersom jag inte har TV själv blir det genast väldigt exotiskt och spännande när man väl får tillgång till en!

I går spenderade jag kvällen med Katta. Vi käkade, hittade kläder och skor till mig och gick sedan på bio. Såg The Hunger Games och gillade den! Spännande film, och nu är jag sugen på att läsa böckerna.

Veckan med monologer har gått helt okej. Jag stressade som fan över det i början, men låter nu stressen vara och tar det som det kommer i stället. Jag är inte klar med varken Salieri eller Romeo än, så det är bara att låta karaktärerna sjunka in och läsa om pjäserna ett par gånger. Tror det kommer att gå bra även om veckan inte var en höjdare.

Nu i kväll ska vi ha fest för att fira av Ruby som tyvärr måste åka hem till England på söndag. Brist på pengar och visum tvingar henne tillbaka, men jag hoppas hon kan återvända i sommar för att återuppta utbildningen. Hon skulle inte hamna i vår klass igen, men att ha henne i skolan är ändå något.

Om vädret är bra i morgon (har varit ganska kyligt i dag) så funderar jag på att ta en långpromenad och fortsätta utforska allt konstigt som finns här i Hollywood. Det är verkligen ett underligt ställe...

Så helgen susade förbi på ett kick, trots att jag knappt gjort annat än att ligga hemma och plugga monologer.
Det går sådär, om jag ska vara ärlig. Amadeus är en fantastisk pjäs men Salieri är en förjävla krävande roll! Jag vet att Tim inte skulle gett mig monologen om han inte trodde att jag skulle kunna klara det, men det är ändå ingen lätt match - så mycket jobb måste läggas för att bemästra texten och jag känner inte att jag haft den tiden. Texten sitter bara nästan, och det är fan inte gott nog när jag förväntas spela den på scen redan i morgon. Och jag stressar över att jag inte hittat någon kostym till rollen. Pjäsen utspelar sig för bövelen i slutet på 1700-talet! Tim sa att han inte vill att jag lägger några pengar på att köpa eller hyra kostym och peruk, men samtidigt accepterar han inte att jag går upp på scen klädd i vad som helst. Och kostymförrådet på skolan är knapert. Nåväl, jag ska försöka fixa fram något halvdugligt till i morgon.

Romeo har jag knappt hunnit börja på känns det som. Det är verkligen lysande att ha den här No Fear Shakespeare-upplagan med nutida översättning, men samtidigt riktigt bra att kunna gå tillbaka till original-engelskan. Den har ett sånt otroligt flyt och en poetisk rytm som gör texten lättare att memorera. "Översättningen" hjälper till att förstå vad det är jag faktiskt säger. Och helt ärligt, Romeo & Julia innehåller en jävla massa dirty talk. Bakom alla längtande suckar och utrop om evig, uppslukande kärlek förstår jag nu att det de egentligen säger är att de vill knulla!

Lördag och helg. Det har regnat sedan i går kväll, så jag stannar helst inne. Har fått två monologer att lära in över helgen: Salieri från Amadeus och Romeo från (kan ni gissa?) Romeo & Julia. Särskilt kort varsel är det med Salieri's monolog, som jag måste ha klar till på tisdag! Och när vi får monologer räcker det inte med att plugga text. Vi måste läsa hela pjäsen (helst flera gånger), bryta ner alla scener och analysera manus, samt bygga karaktären från grunden (baserat på den teknik vi lär oss).

Eftersom Salieri är mer krävande och mer brådskande så jobbar jag mig igenom Amadeus och försöker vara analytisk. Romeo ska jag ta tag i efteråt - ska bara plugga in texten så att den sitter, sedan ska jag analysera manus. Har köpt en bra upplaga, som innehåller både pjäsen i originalspråk (så som den ska spelas) och även en "översättning" till nutida engelska. Kände att det var ett måste, för att försöka förstå Shakespeare-engelska är fan ingen lätt match. Det blir bara poetiska ord i fin rytm som jag inte förstår vad de betyder. Blir svårt att spela då.

Saint Patrick's Day är det också! Jag har aldrig firat förut, men är sugen på att gå ut och dricka öl. Jag har faktiskt städat badrummet i dag och ska snart ner för en tvättid, så med så många duktighetspoäng tycker jag att jag kan förtjäna en öl i kväll. Förutsatt att jag kan hålla fortsatt fokus på mina monologer fram tills dess.

Vad som blivit väldigt tydligt med skolan de senaste veckorna är att de vill att vi ska lida. Här tar vi inte den enkla vägen ut inte. Här jobbar vi inte med glada upplevelser och gulliga känslor! Vi har analyserat Angels in America och Death of a Salesman. Herregud, hur deppiga ska vi behöva bli?! Fantastiska pjäser, men ångest är ju bara förnamnet.

Och i Technique arbetar vi bara med att utforska hemska grejer. Vi har interagerat med lik, låsts in i Auschwitz, beskådat självmordsförsök och förlorat familjemedlemmar. "Temat i den här klassen är kärlek och död" fick vi höra första dan. No shit.

Men trots jobbiga känslor att hantera, bejaka och vrida och vända på så lär jag mig massor. Dels i hur jag själv reagerar på vissa situationer, och framför allt hur vi bygger karaktärer och historia. I morgon ska James och jag spela en scen om död, droger, förnekelse och skuld. Lite lätt sådär.

Min klasskamrat tillika nyfunna vän Elizabeth, bättre känd som Yenn, har i dag släppt musikvideon till sin senaste singel "Pretty Ugly". Kolla in!

Nu när jag har haft några lektioner med Läskige Läraren så känns det lite bättre. Han är fortfarande sträng och svär mycket, men nu har han visat att han kan skratta också. Så när han i dag kallade alla i klassen för motherfuckers och hotade att döda oss, förstod vi att det var skämtsamt menad. Hoho så skoj!

Jag kann möta upp Katta för en snabb lunch i dag innan min första lektion. Den damen har stressat så jäkla mycket senaste veckorna - jag har knappt sett röken av henne! Skolan sliter nästan ihjäl henne, hon har på riktigt gått flera dagar i veckan utan sömn bara för att hinna igenom alla uppgifter. Nu verkar det så sakteliga lugna ner sig och det är skönt att höra, för det är fan inte hälsosamt att stressa så.

Jädrar i min lilla låda vad for det går! Jag har varit här i mer än två månader, jag är inne på min andra termin i skolan, jag har skaffat egen lägenhet... Allt är så annorlunda jämfört med denna tid förra året.

Denna tiden förra året hade min minstaste systerson kommit till världen. Grattis på födelsedagen Emil! <3

Jag är mitt uppe i att tvätta och jag är inte supermotiverad att blogga just nu, men jag ville bara slänga upp ett litet hej och säga att allt är bra. Min rygg är dock uppfuckad, så i går kunder jag inte delta på Movement. Satt vid sidan och läste kursliteratur och tittade på mina klasskamrater arbeta. Jag är inte säker på vad den onda ryggen kommer ifrån, men jag har kännt att det varit på väg ett tag, och en gissning är att jag ju har ny säng. Enligt IKEA kan det ta upp till två månader innan kroppen vant sig vid en ny säng. Kan det vara det tror ni?

Mitt nya schema är ganska frustrerande. Som tidigast börjar jag 11:15 vilken kan framstå som väldans trevligt, men jag slutar varje dag mellan kl 20 och 22. Fatta vad det kommer att göra för min (för en gångs skull) ganska sunda dygnsrytm! De närmsta två månaderna kommer jag alltså att leva på konstiga timmar.
Och som i dag, hade min första lektion kl halv tre! Men nu är jag hemma igen, för jag har en tre timmars håltimma innan nästa lektion! Kunde de inte bara ha bakat ihop det, så jag kunde vara hemma vid sen middagstid snarare än närmare midnatt?

Nåväl, jag har alltså haft min första lektion i Technique II. Ny lärare, Tim, som jag varit livrädd för. När jag pratat med andra studenter har summeringen varit densamma alla gånger; "Han är den bästa läraren du kommer ha, men han kommer att knäcka dig och bryta ner dig till en gråtande blodpöl och du kommer att vilja dö". Så! Härligt. Jag var nervös, men lektionen gick bra fast det var förbaskat känslomässigt intensivt. Jag tror vi alla satt och grät vid nåt tillfälle, och jag är inte den som gråter hur som helst.

Nu ska jag käka och ladda om inför nästa lektion.

Sent torsdag kväll avslutade jag min första termin på Stella Adler! Jag och mina klasskamrater firade med drinkar och karaoke och dans. Men ingen rast och ingen ro för oss, för redan på måndag börjar nästa termin. Jag ska läsa steg två i ämnena Technique, Movement och Voice, och steg ett i Script Analysis. Längtar!

I dag träffade jag upp min favoritbritt Ruby och käkade lunch på Lucky Devil's, uppe på Hollywood blvd. Ett ställe som serverar grymma burgare, men jag var där för en enda sak. Världens bästa förrätt. Jalapeño hummus med grillad vitlöks-pita. Så. Jävla. Gott. Jag dog nästan.

får jag blogga. Det är verkligen sorgligt att det ska vara så svårt att få tag på en semla. Och ännu mer sorgligt att jag verkligen är uppriktigt ledsen över att inte få äta en.

Hej go' vänner! Ännu en gång har jag låtit bloggen vara orörd, men även denna gång har jag haft god anledning till min frånvaro; jag har inte haft nån dator. Katta har haft datorn i nån vecka, men i går kväll fick jag tillbaks henne! Min dator alltså. Hon heter Ashley, för er som inte hängt med.

Innan jag går vidare med att slänga upp bilder och annat, så vill jag säga tack Lena för att du är en sån gulleplutt! Dock såg jag din kommentar först i dag när jag äntligen var tillbaka på bloggen! Jag har redan hunnit vara på IKEA och köpt en fin säng. Det är så förbenat skönt att sova i en riktig säng! Så tack Lena för att du tog dig tid, synd bara att jag inte upptäckte det när jag verkligen behövde det.

I går träffade jag alltså Katta. Vi käkade middag och drack vin, och åkte sedan förbi Whitney Houstons minnesplats utanför hotellet där hon dog och lämnade en blomma, som så många andra gjort.



Vi avslutade kvällen på världens kanske bästa plats. Amoeba Records.
Ni som känner mig vet att jag avskyr att gå i affärer och shoppa, förutom när jag får handla musik och film. Då jävlar. Då kan timmarna rusa förbi, och jag bläddrar och plockar och kikar. Amoeba är ganska gigantiskt och galet välsorterat. Och jämfört med priserna i Sverige sjukt billigt! Jag fick med mig en DVD-box och ett gäng skivor hem.