Facebook och Haket har nu fått mig att sakna. Att längta tillbaka. Just i kväll är det mina gamla Fredrikor jag saknar. Min gamla gymnasieklass alltså. Jag tänker på när Sebbe och jag flyttade ihop efter studenten och hur mycket kul vi hade. Jag tänker att jag är ledsen över att jag bara fick en grillkväll med dem i somras, och att inte ens alla kunde komma då. Jag tänker på när Frida flyttade in i huset bredvid mig och Sebbe, och vi hängde där i sällskap av rödvin, Monopol, David Bowie och Tori Amos. Jag minns de kvällar Sebbe insisterade på att det bästa utestället som fanns var när den lokala pizzerian hade karaokekväll. Jag minns med skräckblandad förtjusning hur Malin varje lördagnatt bestämde sig för att kvarta hos oss, vare sig vi ville eller inte. En gång kom hon inte in i porten så hon sov hos en granne. Kom över på morgonen och ville ha frukost. Föga förvånande flyttade hon in hos Sebbe när jag flyttade ut.

Mitt minne är väldigt selektivt, och påminner mig inte om alla jobbigheter som lurade då, och jag verkar ha glömt hur förbannat trötta Sebbe och jag var på varandra det där andra året. Jag är glad att mitt minne inte påminner mig om det i kväll.

Jag tänker framåt. På att Anton skickat ut inbjudan till återförening i februari. Att även våra älskade gamla gymnasielärare ska komma. Och det värmer till lite extra i hjärtat.

Nu är vinterjäveln här på riktigt. Klockan är inte ens sex och det är beckmörkt ute. Folk som känner mig vet att jag är ett hängivet sommarfan och inte alls har mycket till övers för den årliga istiden. Just nu tycker jag mest illa om det faktum att kroppen luras att tro att det är natt, och därför känns kvällsskiften i porrisen oändliga.

Jag slipper jobba full helg, tack och lov. Aron bestämde sig till slut att ställa upp på att ta mitt söndagspass, så Elli och jag har bjudit hem Mamma och Carina på middag. Det lär bli väldigt trevligt, det är jag säker på. Och så slipper jag jobb, för första gången på dryga två veckor.

Mamma är i stan. Kom igår. Vi åt gott och drack vin. I morgon kommer Jonna till stan. Hennes vän Emma ska ha fest, och jag ska också gå. Fast festen är på lördag. Jag jobbar helahelahela tiden och är skittrött. Jag har ingen lust att blogga. Men tänkte berätta att jag lever i alla fall.

Ett stort tack, till och med, till Jesper för att du körde mig till ICA Maxi idag. Jag är ett helvete att går på stormarknad med; jag blir stressad, grinig och disträ - vilken tur att du överlevde! Nej, jag var faktiskt (i jämförelse) väldigt lugn och sansad denna gång. Men jag är fortfarande tacksam.

Nu har det löst sig. Jag har bokat biljetter, så syskonkvällen blir komplett.

Vilken tur förresten att jag kom ihåg hela vintertidstjofräset. Och att min mobil automatiskt ställde om sig. Förra året minns jag att jag var i butiken en timma för tidigt och förbannade mig själv för det.

Jesper ska komma på besök idag, har han sagt. Då har jag nåt att se fram emot - kafferep is the shit!

Jag verkar ha fallit in i en mer vuxen dygnsrytm. Nu när jag jobbat varje dag har det blivit både tidiga mornar och kvällar. Igår gick jag och la mig halv tolv! På en lördag?! Vanlig tid för mig en vardag är mellan halv ett och halv två, och helger är ännu senare. Men nu då? Söndag, jobbet börjar inte förrän 12. När vaknar Linus och känner sig utvilad? Klockan fucking 8.

Jag har varit dålig på att uppdatera här på sistone. Det har varit mycket med nya Teliajobbet, och när jag kommit hem har jag varit så trött i huvudet att jag verkligen inte pallat slå mig ner vid bloggen för att spotta ur mig ett inlägg om hur min spännande vardag ser ut. Det pallar jag väl inte nu heller egentligen, men nu sitter jag i porrisen och jobbar och då är det bara att finna något som får tiden att gå en liten smula fortare. Som att blogga, till exempel.

Det är jobbigt att jobba, jag säger då det. Och nu när dagen blir så lång har jag låtit mig själv köpa sushi.

Stackars Elli mår inte så bra. Men i kväll kommer Geromima över och hjälper honom. Hon är en guldklimp. Hjälper till och med till med lite tvätt eftersom jag jobbar dubbeljobb och inte hinner.

Elli och jag pratade om det igår - hur gör ensamma människor? Människor som inte har familj eller vänner? Eller ens kompisar? I swear to Something, Elli är typ krympling just nu och kan inte göra mycket själv. Tänk om han inte hade haft någon som gick på affären, eller som lagade mat? Ingen som kan gå till Apoteket och hämta smärtstillande. Hur klarar sig de människorna?
  Ensamhet är läskigt.

Nu har farbrorn doktorn sagt att han ska höra av sig innan helgen angående om en operation är nödvändig för att ställa det brutna benet till rätta. Elli sjukskrivs i två månader. :-(

Elli ramlade i en trappa, idag på jobbet. Läkaren tror att benet är brutet ovanför ankeln, men ingenting är säkert. Röntgats har han, men har inte fått höra svar. Senast jag hörde av honom hade läkaren meddelat att det kan bli aktuellt med operation "för att ställa allt till rätta". Exakt vad som ska ställas till rätta vet vi inte än. Men Elli kommer nog synas med kryckor ett tag framöver.

Ja, det där gick ju inte så tokigt. Har spenderat dagen med att registrera ordrar på försäljningar gjorda av forna kollegor på Vendator. Lite sjukt kanske att jag nu jobbat mig igenom typ alla steg i kedjan från upprigning och försäljning till avtal, orderbekräftelse och utskick. Men sån är jag. Tydligen.

Alldeles strax dags för mig att promenera iväg till nya jobbet. Har kollat upp vägen på Eniro, och det ser inte ut att bli mer än 5-6 minuters promenad. Sweet!

Jag är nervös nu, märker jag.

Helt ärligt. Jag är fugged up! Hela helgen har jag gått runt och pratat om att Rattle ska spela på Respekt nu ikväll. Måndagen den 20 oktober. Fan vad kul det ska bli.

Och så sitter jag nu i porrisen och ska jobba kvällspasset, och tänker för mig själv vad kul det ska bli att spela på Repekt ikväll. IKVÄLL?! Och så sitter jag och jobbar?!

Tack älskling för att du ställer upp och jobbar mina sista timmar.

Det har varit en helg i trevligheternas tecken. Fest på kollektivet Wohng i fredags och söndagskväll på Kelly's igår. Nu är det dags att landa i verkligheten igen. Ny arbetsplats i morgon, som sagt, och jag är lite nervös och väldigt förväntansfull. Det här blir bra, det slår jag mig i backen på.

Och Ylva, vet du vad? Satt hemma i förmiddags och halvtittade en stund på pilsnerfilm på SVT. Där såg jag en kvinna som du liknade jättemassor.

Testosteronstinna karlakarlar med peniskomplex, och en E N O R M vilja att hävda sin "manlighet". What's. The. Fucking. Deal?! Ni behöver en käftsmäll och en påsättning, era patetiska jävlar. Jag orkar inte med eran undertryckta osäkerhet längre.

Nu har jag varit på Manpower och skrivit på papper och lite sånt. Känns jätteskönt. På tisdag börjar jag på Telia - bring it on!

Elli kommer hem från Stockholm först senare i afton, så han har tid att luncha med min syrra. Jag är väldigt avis måste jag säga. Jag vill också äta buffé och snacka skit.

Men jag ska i alla fall hem till Charlie på fest ikväll, så jag har något att se fram emot jag också.

Så, nu när jag har smält det här lite grann så har jag förståt att jag har en del att ta hand om för att allt ska kunna funka nu framöver. Jag har redan sett till så att det inte skiter sig med chemat för de andra här i porrisen - åtminstone inte de närmsta två veckorna. Jag kommer troligtvis att jobba i porrisen alla helger dock, och en del kvällar, men jag har inte så mycket till val eftersom det kommer dröja länge innan jag får ut en full lön från Manpower. Känns ju sådär kanske, men bara tanken på att jag ju faktiskt har ett "riktigt" jobb nu gör ju det hela värt det.

Den sista, och egentligen jobbigaste, grejen är att mina biljetter jag köpte för att tåga upp till Stockholm i december nu blivit fullständigt värdelösa. Jag kommer inte att kunna få två dagar ledigt nu när jag precis börjat, och det vill jag inte heller ta. Har dessutom fått veta att december kommer att bli skitstressig. Men. Jag måste ju komma upp någon gång under den helgen, så är det ju bara. Vi syskon ska träffas och ha syskonkväll/helg och det vill jag inte missa för allt i världen. Men det kommer att bli riktigt dyrt med biljetter.

Jag fick jobbet! Yay for me! Ska in och skriva papper i morgon bitti. Nu ska jag till porrisen.

Japp, intervjun gick som en dans. Nu ska hon prata med min gamla chef, som jag vet kommer att ösa lovord. Väntar på samtal. Håller andan.

Hell, I ain't ready.

Elli är påväg upp till Stockholm för jobb och slacking, så jag är ensammen idag. Har markerat det genom att titta på morgon-TV. Det känns som en rätt ensam grej.

Jag gick upp tidigt för att eliminera risken att försova mig. Jag börjar bli nervös så det räcker nu. Alla papper är uppsamlade från källaren, och en något vuxnare outfit utplockad ur garderoben. Nu är det bara jobbet som saknas, och för att erövra det måste jag genomleva intervjun. Hon sa att jag ska räkna med att den tar två timmar. Är inte det lite väl lång tid?

Pray for me.

Vart fan kommer allt snor ifrån? Det är ju helt sjukt! Och sjukt äckligt. Jag snyter mig varannan minut, men det hjälper ju inte. Börjar misstänka att det inte längre är snor, utan att min hjärna så sakteliga håller på att smälta och rinner ut ur näsan på mig. Borde jag spara allt papper in case att jag behöver få in det i skallen igen? Nej nu får jag ge mig med äckelpäcklet.

Och som svar till Natta:
Jag hade ingen aning om att chefen skulle komma igår, så det var nog därför jag inte försov mig.

Fick samtal från ManPower för en stund sedan. En Anette hade hört talas om mig via en vän, och vill träffa mig redan i morgon bitti! Tydligen har de ett uppdrag från Telia, och om jag spelar mina kort rätt så är det alltså mitt! Nytt jobb! Problemet är bara att om de nu vill ha mig så vill de också att jag börjar jobba redan på tisdag! Lite knivigt i och med jobbet i porrisen med andra ord. Men you know what? Det får fanimej lösa sig ändå!

Ja, da big man är här idag. Inte just nu, då han ränner på stan i ärenden, men det känns trevligt att ha sällskap och bli bjuden på lunch.

Jag hade major problem att somna i natt, och det var först på morgonkvisten som jag fick några gnutta timmars ro. Idag mår jag därför som en mindre ångvält, och är dessutom galet förkyld. Jag kan inte bli sjuk nu! Måste jobbajobbajobba för att få in lite cash. Dessutom är det så tråkigt att vara sjuk att jag helt enkelt inte har lust. Nån som har nån bra mirakelkur mot forstoppade näsor och frusna kroppar? Hit me up.

Som så ofta på måndagar, på det senaste, så är jag ledig. Fine by me, om ni frågar - jag sov ut ordentligt idag. Men vädret är skit, och det var det som fick mig att fundera lite. När jag är ledig och vädret är fint kan jag ändå känna att det är alldeles fantastiskt att inte gå utanför dörrn, utan gömma mig inne i mjukisbyxor. Kanske på sin höjd öppna ett fönster för att vädra lite. Nu när vädret är mörkt, grått och tråkigt så har jag knappt något annat val än att gömma mig inne i mjukisbyxor. Kanske på sin höjd öppna ett fönster för att vädra lite.
  Jag älskar att gömma mig inne i mjukisbyxor, don't get me wrong, men det är det faktum att vädret nu tvingar mig till det som tar bort tjusningen i det hela. Jag vill inte tvingas till att göra det jag vill göra - jag vill välja det.

- Ta med dig din pojkvän, och far iväg för att handla fika
- Ta med fikat hem till er fashionabla vän
- Bjuds på hemlagad äppelpaj och kaffe
- Lyssna på Judy Garland
- Kalla varandra för "grrrrrl!"
- Have a fabolous time

Jag spenderade hela kvällen och halva natten hos Jesper. Vi drack en väldig massa te och diskuterade en väldig massa saker. Det var fint.

         

Jag är sjukt pepp inför ikväll! Riktigt laddad. Rattle är idag anslutna till eventet Kulturnatta, som i år följer temat "spår". Vi har försökt anamma detta tema, och därför kommer mitt lag (Kan innehålla spår av nötter) möta The Sherlocks. Visst är ni sugna att komma?

I morgon spelar Rattle på Café KoM, så jag passar på att göra lite reklam här. Kom och titta på improvisationsteater, och drick lite öl eller vin mellan skratten. Vi sätter igång kl. 19, så gör en after work av det hela!

Jag försov mig i morse. När jag vaknade och undrade varför mobilen inte hade pipigt upptäckte jag att jag låg på den. Och att klockan var fem i 10. Liiiite knivigt att ta sig upp, till jobbet, städa och göra snyggt och sedan öppna - på fem minuter. Needless to say blev det några minuter sent, men jag känner ändå att jag gjorde det bästa av situationen som slog upp dörrarna kvart över.

Det dumma är dock att chefen inte är påväg hit. För ni vet ju vad det brukar betyda. Så nu kan jag alltså försova mig när som helst? Mycket dumt.

Det känns som att det är på de dagar som jag har allra minst att göra på jobbet, som internetanslutningen väljer att bråka som mest. Jag är uppkopplad i fem minuter, och sedan bryts den och behöver två minuter att koppla upp igen. Det blir svårt att till exempel fördriva tiden på YouTube när det går som så. Och jag beställde varor igår med de har inte dykt upp än. Hade hoppats att lite prismärkning skulle hålla mig sysselsatt en stund.

Anywho, idag kommer Elli hem från sin kurs med facket. Och så är det teater förstås.

Hittade dessa, hade glömt att jag fotat. Mobilkamera på fyllan kan leda till en massa överaskningar. Jag fastnade tydligen inte på någon bild i helgen, så i stället visar jag mig som jag ser ut just nu - i säng med en öl.

Jag kan inte riktigt greppa att vi snart avverkat halva oktober. Att säga att tiden går fort är ju en jävla underdrift. Jag var ju på Island förra veckan, nästan, och snart är jag där igen. Och sommaren började ju just, men nu ska vintern banka på dörrn också?

En fråga till er höstälskare: What's the fucking deal? Sommaren innebär att det är ljust, glatt, lummigt och man slipper frysa. Hösten och det som följer på hösten är ju det exakt motsatta. Är ni sadomasochister hela bunten? Njuter ni av lidandet? Hela naturen dör ju, det borde väl vara en hint om att det inte är nån kul skit, utan bara... skit.

- Ligg hemma i din säng, iklädd matchande slackerkläder
- Ha din laptop i knät och din kaffe med mjölk (upphälld i kaffekopp från Filippa K) på det fashionabla nattduksbordet i teak
- Marathontitta på Will & Grace
- Svara i telefon när din pojkvän ringer
- Tacka ja till inbjudan att spendera eftermiddagen på jakt efter tyg åt de tilltänkta gardinerna i vardagsrummet

Ibland överaskar jag mig själv. But I love life. Och min pojkvän. Och min mamma.

Tack mamma, för att du låter mig gå utan magsår. I love you.

Det var tydligen inte bara jag som räknade fel, utan även dem. Det kom de på såhär lägligt, ett och ett halvt år senare, och vill att jag ställer det till rätta. Hjälp!

Ooo... Hade kunnat vara utan det sista glaset vin igår. Förtjänar nog den huvudvärk jag dragit på mig.

Nu ska det strax bära av till Saronskyrkan för en second hand-tur. Could be fun; att armbåga sig fram genom ett hav av bittra kärringar kan vara riktigt spännande.

Frank kommer inte idag, så jag sitter här sällskapslös och lunchlös. Förstå då hur glad jag blir när Elli säger att han kommer förbi, med mat och kramar.

Och sedan träffar jag upp Ronja. We gon' get thangs crackin' up in hurr!

Hej Helgen, här kommer jag.

Vad är det sista jag väntar mig hitta i min pojkväns smutstvätt? Just det, ett par flicktrosor size pytteliten. That cheating bastard, han träffar någon jävla lolita när jag inte är hemma!

Nejdå älskling, jag tror inte det såklart. Men vi är båda jävligt förundrade över vart dessa trosor kom ifrån.

Nu är det natten här bakom kassan. Skylten utanför ska fixas, så det behövde vara strömlöst där ute. Dessvärre går en del av lamporna här inne på samma koppling. Undrar hur länge det här håller i sig, för det känns helt fel. Jag lovar att det skrämmer iväg kunder att det står en liten snubbe på stege precis utanför dörrn.

I eftermiddag ska det städas! Vi tog ju, som väntat, inte itu med det när vi lovat oss själva att ta itu med det. Tvättstugan ska besökas också, fram till sena kvällen. Jodå, Elli och jag ska vara varandras houswives i afton. Har jag tur kommer han att bära blommigt förkläde. I så fall lägger jag upp bildbevis.

Yoghurt med knäckebröd i fungerar faktiskt helt okej som substitut, när man glömt att ta med sig sin planerade frukost till jobbet. Bara så ni vet alltså.

Jag trodde faktiskt att det skulle stå mellan Josh och Katee (som, vilket Ylva redan uttryckt, borde hångla lite). Twitch är en gulleplutt, så klart, men han borde varit trea. Men jag är full av kärlek i kroppen nu, i alla fall.

Och Ylva, jag ska till Island över jul och nyår. I'mma hook you up, sistah.

Känner att jag kanske vaknade upp på fel sida idag. Humöret är liksom inte riktigt på topp. Men jag tänkte försöka vända på det, och liksom trotsa min egen butterhet. Så här nedan tänker jag ordbajsa och göra en lista på saker jag kan komma att tänka på - saker som gör mig glad. Förhoppningsvis kan det ge min bittra sida en smäll, så han går härifrån.

- Solsken
- Kaffe
- Buffy
- Queen
- Vinkväll hos Frida
- Kelly's på söndagar
- Stockholmsbesök
- Varma kramar
- Djúpur
- Färskpressad juice
- Att få brev
- Ligga sked
- Spontanitet
- Handla skivor
- Nya T-shirts
- Teater
- Utlandsresor
- Syskonkvällar
- After work
- So You Think You Can Dance
- Rattle

Jag känner mig faktiskt lite gladare nu, tror jag. Cool! Det finns så klart fler saker som gör mig glad, men det här räckte för stunden.