Jag sitter utomhus, vid poolen. Jag dricker en Málaga (en nyuppfunnen drink bestående av rosévin och Fanta Limón - sjukt smarrigt) och granskar min tidigare så bleka hy, som plötsligt fått lite färg. Jag har bränt mig litegrann. Men bara så lite att det känns mysigt, och såpass att jag vet att det kommer bli brunt när rodnaden lagt sig. Vi har varit och handlat middag. Det ska grillas kött och majskolvar, och kylen är full med öl och läsk och vin - här finns dricka för alla smaker. Och vädret har varit bättre än bäst. Mulet men varmt första dan, och sedan bara sol sol sol.

I morgon kväll sätter vi oss på tåget mot Köpenhamn och Kastrup. Det kommer att bli diverse timmar av sittande på flygplatsen innan planet lyfter men jag kunde inte bry mig mindre. Jag är sååååå sjukt redo att åka! Jag behöver det här! Jag får pirr i magen när jag tänker på det - och jag tänker på det hela tiden! Jag minns inte när jag kände såhär inför en resa sist. Jag kanske aldrig har behövt en dos ledighet och sol såhär mycket? Herregud, jag är helt nipprig. Pratade med Towe i telefon idag och vi bara fnittrade och längtade. Det ska bli så kul att hon följer med. Bara en dags jobb kvar sedan är det igång!

Om ett och ett halvt dygn sitter jag ute vid poolen, men en öl i handen och tittar ut över Medelhavet. Lite den.

Vilken härlig helg! Halvdagsjobb i fredags, sedan ankomst av Mia på tåg från Stockholm. Vi har spenderat helgen med att promenera och dricka öl. Mest med att promenera. I det dåliga vädret, som idag bestämde sig för att bli jättefint. Det är maj redan! Första maj firades in med ett vid det här laget traditionsenligt proletärkalas hos RattleEmma. Där det lagas soppor och bakas bröd och dricks vin. Det är alltid riktigt fint.
Andra maj i dag med andra ord, och därför fyra dagar kvar till Málaga! Vilket är typ det enda jag tänker på för tillfället.

I går hade vi filmkväll med hela gänget och såg på Igor och Kenny Starfighter: Kenny Begins. Hur sweet som helst, och det är något väldigt fint med att ha alla över samlade och bara mysa och dricka öl och skratta och be de andra vara tysta så man hör vad fan som händer på TVn. Det är skönt att få lite familjekänsla när den riktiga familjen är så långt borta. Och så utspridd.

Jag har just vinkat av Mia på centralen, och om ett tag ska jag träffa Rattle för att repa och ta nya foton till hemsidan.

Vilken fin kväll jag har haft! Umbilical Brothers var helt lysande. Jävlar vilken talang de två besitter! Sjukt imponerad över vad de lyckas göra med så små resurser.

Vi fyra följde upp föreställningen med krubbande på tapas-restaurang. Vi fick senare sällskap av Peter, och promenerade hem. Här har vi spelat Buzz och druckit rödvin. Hur mysigt som helst, typ. Nu börjar vi bli trötta. Vissa mer än andra.

Jag är trött och seg och lite bakis, efter att igår ha firat Jimmies födelsedag. Opepp från början (jag var sjukt trött efter jobbet), men jag kom igång sen och vi drog ut och dansade till klockan morgon. Skoj!

Nu om några timmar ska Elli och jag, tillsammans med Jakob och Towe, gå och se Umbilical Brothers! Det var vår gemensamma present till Elli när han fyllde år för ett par månader sedan. I kväll spelar de på Storan och det ska bli så sjukt kul! Är säker på att det blir lysande.

För de som inte känner till dem finns här ett smakprov. Usel kvalitet, men ni hajar säkert konceptet.

Jag har haft en jättefin kväll ute i Hammarkullen, hos Charlie. Hon firade sin 25-årsdag med att bjuda in fina människor (mig inkluderad, uppenbarligen) och det bjöds på lite mat och vin och bubbel och massa kaka och kaffe och softilation in the nation-häng. Det är sällan man får ha en sån härlig måndagkväll! Grattis igen, babe.

Vilken helg! Jag är bakis och helt slut nu, men det har varit en massa fint som lett upp till det. Det är värt det, med andra ord.

I fredags var jag på stand up-klubben Bajsnödigt och kollade på när Jakob körde. Det gick riktigt bra för honom, och även för Arvid och Embla, som körde de också. Jakob har låtit ståuppandet ligga på is rätt länge, så det är skoj att han tagit upp det igen. Jag hade ju aldrig sett honom förut.

I går firades Peters 30-årsdag med en skitskoj fest hemma hos födelsedagsbarnet. Mycket glatt folk och mycket skrålande och skrattande. Jag sov kvar och vaknade i morse upp och mådde som en bajs. Typ. Vi vaknade till liv och kollade på en dokumentär om psykotiska TV-spelsnördar från USA. Det var läskigt och underhållande.
Att sedan stressa hem för att duscha och göra mig till människa, var något av en pärs. När jag är bakis vill jag inte röra mig. Men jag skulle träffa Rattle på café och prata om viktiga och oviktiga saker, så jag var ju tvungen. Vi valde café Villa Villerkulla. Där har de kakbuffé, och vi svullade i morotskaka och cheeskace och massor av göttigt. Så sakteliga vaknade jag till liv.

Nu är jag hemma och vill bara göra ingenting. Det måste få vara söndag nu känner jag.

I går gjorde jag uteserveringsdebut för året. I eftermiddagsvärmen mötte jag upp Regissören och vi drack öl och pratade. Eller tjattrade, snarare. Tänk sällskapstörstande tanter på ett kafferep, alternativt syjunta. Lite den. Eller det var nog jag som var mest tantig. Jag var så lycklig över solen och ölen och glad över att träffa Mikael för första gången på länge. Det var jättekul att ses och när det väl var dags att fara hem var det mörkt, kallt och jag var sen till middagen.

Jag älskar att det så sakteliga börjar vankas sommar!

Jag har haft en eftermiddag i världsklass. Det har varit vår på riktigt, och Charlie och jag satt i Kungsparken. Vi drack folköl och pratade om livet, kärleken, tristessen, glädjen och Nour El Refai. Sa jag att det var vår på riktigt. Det var T-shirt och solen i ögonen. När det blev för kyligt tog vi vindskydd på ett café. Sedan promenerade jag hem, och hemma är nu också min Elli.

Jag har varit MIA från bloggen ett tag, men planerar bättra mig nu. Vill bjuda på ett klipp som fick mig att skratta:

Just hemkommen från jobbet efter en schemalagd halvdag försöker jag nu få ihop det sista i väskan innan jag gör mig klar att fara upp till familjen. Det är påsk ute på Hemfosa som gäller, och jag som inte träffat familjen på över två månader längtar massor. Till mina kära vänner uppe i 08:a-land passar jag på att be om ursäkt. Denna trip har planerats lite i sista minuten och jag ämnar spendera min tid med la familia. Så även om jag saknar er också har jag fått prioritera. Ni får komma ner och hälsa på i stället! Jag hoppas ni förstår.

Och jag hoppas också att påsken blir lika awesome som den var förra året.

I går kväll undvek jag matlagande då vi var hembjudna till Jimmie på middag. I dag slapp jag för att vi i stället valde att gå ut och käka med Jakob, Peter, Geromima och Marie. Vi åt indiskt, och jag lekte med nya telefonen. Han heter Freddie.

Nog för att jag är väldigt tacksam att jag fick ärva Jens telefon, men fy fan vad glad jag är att jag idag fått en ny! Paketet anlände i eftermiddags och jag hämtade ut det för en stund sedan. En HTC Legend, som förhoppningsvis (och troligtvis) är snällare mot mig än vad Xperian varit. Jösses vilken kass telefon! Det enda riktigt bra med den var tangentbordet, vilket ser ut att vara enda övertaget den har mot min nya bästis.

Improvision var ganska awesome. Helheten var riktigt snyggt, och några framträdanden var ganska lysande. Som vinnande bidraget "Hjortron i min mun" av Arne Brun, till exempel. Eller "Även en Sverigedemokrat kan gråta" av Ensamstående Tillsammans.

Det hela gick till som så att publiken fick alla skriva ner en påhittad låttitel på en papperslapp, innan föreställningen började. Improvisatörerna fick sedan en låttitel lottad till sig, och bandet lottade fram en genre, i vilken låten skulle spelas och sjungas. Detta då några sekunder innan det var dags att ställa sig på scen. Mycket skickligt gjort, må jag säga.

Elli och jag gick ut och käkade innan vi drog oss hem, och här är vi nu och göttar oss åt att det (ett litet tag till) är helg.

Strax ska Elli och jag göra oss klara att fara iväg till Pustervik och se gbgimpro rocka loss i Improvision Song Contest, en improviserad melidifestival... typ. Jag är inte helt säker på upplägget, men det låter smått fantastiskt. Jag har ju inte mycket till övers över huvud taget för den folkkära schlageryran, så detta blir nog ett fint alternativ. Och det finns ju tråkigare sätt att spendera en söndag.

Jag jobbar och jobbar och jobbar och jobbar och jobbar. Helt fucking sjukt mycket att göra nu, så jag är trött. Schleten. Orkar inte blogga. Men jag lever, är frisk och mår bra. Puss och hej!