Det är nåt med måndagar. Nu när jag på senare tid har blivit mer och mer förälskad i söndagar, har måndagar plötsligt blivit min fiende. Inte för att vi nånsin varit bästisar, men på sistone har det varit kaos. Kaos på jobbet, trött i huvudet, slut i kroppen och allmänt fucked up. Lite den. Just idag var jobbet kaos i kvadrat, men jag upprepar för mig själv att det bara är en tvådagarsvecka. Bara en tvådagasvecka. Bara en tvådagarsvecka. David och Emma kommer ner på onsdag och det enda jag behöver göra tills dess är att hålla ut på jobbet och storstäda här hemma. Och be till högre makter att vädret äntligen ska bli bättre. Jag hoppas naturligtvis på parkhäng, uteserveringar och promenader. Så som det ska vara när man har semester. Och när David är här.