Jag erkänner att jag ganska ofta är rätt kass på att snappa upp bra musik när den väl är aktuell. Alldeles nyligen har jag upptäckt brilliansen i Markusevangeliet av Markus Krunegård, till exempel. Och den plattan har ett år på nacken redan. Det stör mig inte alls att jag inte "var där först", men jag kan bli lite nedslagen av att jag gått onödigt länge utan denna fina musik att lyssna på! Känns som om jag missunnat mig själv. Detta gäller alltså inte bara Krunegård, utan över huvud taget. Och något jag inte riktigt kan förlåta mig själv för är att jag först alldeles nyss upptäckt att Säkert! är inget mindre än lysande! Jävlarimej vad den kvinnan kan skriva låtar! Blir helt tagen. Som Hello Saferide är hon riktigt grym, men som Säkert! är hon snäppet bättre. Helt och hållet min påse chips. Lyssnar på den självbetitlade skivan om och om igen, och suckar åt mig själv för att jag dröjt så länge.