Bättre sent än aldrig. Här är några bilder från Köpenhamnstrippen:

Jolå satte... nog är det söndag alltid. Jag känner mig knappt sjuk längre, bara halsen som bråkar, men det gör nästan detsamma när det är såhär grått och blött ute. Man blir liksom lite blaha blaha i vilket fall.

Elli har just varit på IKEA och fixat spots till hallen. Jag tror att vi snart kommer att börja få det riktigt fint i lägenheten. Jag tror på den nu, det gjorde jag inte tidigare. Alla brister och tråkigheter går ju faktiskt att förändra. Det handlar väl egentligen bara om att förstå att det faktiskt kommer att ta en hel del tid (och pengar!) innan det blir perfekt. Och när man lagt ner så mycket på ett projekt, så blir ju utdelningen så mycket bättre. Man uppskattar det mer.

På Rattleträffen i dag fick vi veta att vi inte var så värst välkomna i lokalen längre. Några småsnoffsiga teaterhögskoleelever ville mena att deras slutprojekt var bra mycket viktigare. Mig övertygade de inte.

Mötte upp Petra i går efter jobbet, och vi begav oss ut till Redbergsteatern för after work impro. Sällskap fick vi av våra med-Rattlare Anton, Sofia och Peter. Det var en väldigt trevlig tillställning. Kände att jag stapplade en hel del, men jag hade kul ändå. Och honungsmelon är ju alltid gott.

Just nu i denna sekund ligger jag i min säng. Nyss hemkommen från en sen frukost med Elli på porrisen. Innan frukost var jag på den där provfilmningen jag skrev om tidigare. Det jag hade missat att förstå var att kortfilmen jag provspelade för inte var en kortfilm utan en långfilm. Men trots det lilla missförståndet tyckte jag att det hela gick bra. Vi (jag och en kille med coolt namn som provfilmade ihop) imprade ju en massa bara. Skilnaden mot den impron och den jag är van vid var bara att scenen var en soffa och att ramarna var lite mer noggrant utsnidade. Och sen att vi filmades, naturligtvis. Men som sagt kändes det bra. Nu får vi bara hålla tummarna för att jag gjorde ett gott intryck. Och att de andra, säkerligen hundratals, killarna som också provfilmar inte kommer i närheten av min av Gud välsignade tallang.

You can't touch this...

Jag känner mig faktiskt fin nu. Lite rosslig och snörvlig och så, men inte så att jag inte kan strunta i att känna efter för mycket. Dessutom snusar jag knappt någonting! Senaste dagarna har det blivit tre minisnus per dag! Den ni! Är för tillfället inne på dagens andra.

Jag fick ett sms i dag också, från min syster Elsa. Det var ett värdebevis på en glass, som jag kan hämta ut på Pressbyrån. Det var fint av henne tycker jag. Tack syrran!

Jag börjar så sakteliga känna mig bättre. Visst har jag fortfarande ett sågverk i halsen, och rummer gungar sådär härligt när jag går, men det är ändå bättre än tidigare.

Elli och jag kommer knappt att se varandra den här helgen. Fredag, lördag och söndag så byter vi av varandra här på butiken. Inte särskilt romantiskt, men det blir ju till att äta upp att man fick hela förra helgen fri. Just denna helg hade jag velat spendera med Charlie. Vi har inte setts på ett tag nu, och det har ändå hänt en del. Hon har fyllt år, om inte annat. Dessvärre har hon mycket planerat, precis som jag, så det blir nog en no show är jag rädd.

I kväll är det after work impro på Redbergsteatern, och om jag mår bättre så åker jag kanske dit.

I dag är det förresten min Pappas 11-årsdag. Eller, klockan 2 i natt fyllde han 11, för att vara exakt. Känns helt jättekonstigt att det hunnit gå så lång tid. Samtidigt som det känns fullständigt "som det ska vara". Har ju varit utan honom i halva mitt liv nu...

Min hals är värsta knas, så jag håller den i schack med hjälp av tabletter som bedövar mun och hals. Ingen dum uppfinning alls. Och huvudvärksexplosionerna kommer mycket mer sällan nu, så jag kanske rent av är på bättringsväg! Det vore inte så dumt, eftersom det är mycket jobb nu. Och så har jag ju Rattle, och den där provfilmningen.

Jag borde försöka sova mycket. Har noll energi, så jag vågar tro att det är en bra idé.

Vill lätta upp stämningen lite efter mitt utfall i tidigare inlägg. Jag har lugnat mig lite (det har dock inte mina bakterier), och snart är det hemgång. En ny dag avklarad i bunkern.

Jesper har hälsat på. Han ville rycka upp mig lite, och det vill jag säga att han lyckades med.

Själv hatar jag att läsa bloggar som bara är packade med inlägg om hur synd det är om skribenten. Men just nu är det synd om mig. Och så är jag sjuk också, då är det extra synd. Särskilt eftersom jag blir illa tvungen att jobba de närmaste 8 dagarna trots detta.

Jag somnade. Och drömde en massa, och det var asjobbligt. Allt är en jävla röra nu när jag tänker tillbaks, men i det stora hela handlade det om att min lillebror Petter skulle mörda mig. Han var helt rasande över att jag är bög och jag skulle dödas. Och han var beväpnat med allt från en hammare till ett samurajsvärd. Och jag sprang och slogs och grät en väldig massa och det var inte alls så kul. Och så plötsligt dyker min syster Elsa upp från ingenstans och ska hugga ner mig hon också (hon hade fått skjuts av Hallur, av nån jävla anledning) men började istället titta på oss och skratta hysteriskt och berättade glatt att hon hade "lärt sig engelska på vägen hit!". Sen var det nåt om att jag skulle ha nån slags "morbrors bror" och att ett hus var väldigt översvämmat.

Kan nån tyda det här?

Tillbaka i sköna Sverige efter fyra nätter i Köpenhamn. Här nedan följer en redogörelse över våra illdåd i grannlandets huvudstad.

Torsdag:

Vi anlände, naturligtvis, senare än vi räknat med och eftersom vi skulle iväg för att gå på en spelning så blev det lite hetsigt. Tommi, Elli och jag irrade runt hemma hos Ásta och Hallur och lyckades komma iväg i hygglig tid. Väl på plats utanför klubben Rust möts vi av en cirka fem ljusår lång kö. Jag hatar att köa.

Väl inne var det mycket folk, mycket varmt och mycket högljudt. Uppvärmingsakten As In RebekkaMaria var väldans bra. Huvudakten, Yelle, tog en livstid på sig att väl hitta till scenen, och jag hann bli jävligt irriterad på henne. När hon till slut satte igång var stämningen betydligt sämre, ljudet betydligt högre och jag gav upp efter tre låtar och letade mig i stället ner till baren. Kvällen avslutades kort efter.

Fredag:

Röd dag i Danmark, av en anledning jag redan passat på att glömma. Vi promenerade runt en hel del i stan (Köpenhamn är väldigt vackert), och fann oss senare parkerade på en liten tapas-restaurant. Bisarrt mycket gott. Efter tapas slog vi (Elli, Tommi, Ásta, Hallur och jag) oss ner på ett café där vi fick sällskap av Björk och Greg. Efter öl-fik gick vi till en fantastiskt mysig jazz-bar där ett antal timmar överstökades. Ja visst ja, väl där träffade vi Ellis gamle vän Arnar, och hans gäng.

Hem en sväng med Elli för att göra oss snygga. Sedan till ett nytt ställe de andra hittat. Arnar hade slagit följe, och även dragit med sig sin kompis Már (har ni också lagt märke till att jag i princip bara träffat en väldig massa islänningar?). Drinkar druckna där, och sedan vidare till - hör och häpna - ytterligare ett ställe. Det blev mycket dans och mycket fest och klockan var morgon när vi var hemma.

Lördag:

Jag mådde som jag förtjänade när jag vaknade, men blev överaskad av pizza som redan beställts hem under tiden jag vilade mina rödsprängda ögon.

Ut på stan med Elli och Tommi. Väldigt, väldigt mycket folk. Väldigt fint väder. Tommi shoppade en massa. På en gata stod tre unga killar som spelade grym musik med sina blåsinstrument - glasflaskor.

Efter lite slacking hemma på kvällen gick Elli och jag ut igen. Först hem till Arnar och hans Haffi, där det förfestades med ytterligare islänningar. Sedan ut igen, och hemgången klockades in vid samma tid som dygnet innan.

Söndag:

Lugn morgon som toppades med brunch på café. Elli, Tommi, Ásta, Hallur och jag fick sällskap av Ellis gamla vän Connie. En danska, för en gångs skull! Sedan åts det glass och promenerades i det fina vädret.

Vi åkte, naturligtvis, hem senare än vi planerat. Det drog ut ytterligare på tiden att försöka hitta en öppen affär som sålde alkohol (man måste ju passa på när det är så billigt). Vi var väldigt slitna när vi kom hem i går.

Såhär långt så är arbetsdagen det motsatta från i går. Men det är bara sweet, jag sitter här med min tredje kopp kaffe och väntar på att bli hungrig nog att vilja äta lunch. And I'm gettin' paid! Holla!

I eftermiddag, typ direkt efter jobbet, så bär det av till Köpenhamn. Vet att jag i ett tidigare inlägg skrev att vi åker på fredag, men det var alltså fel. Och jag är för lat för att orka gå tillbaka och ändra det jag skrev. Så today's the day alltså. I Köpenhamn ska vi bo hos Ásta och Hallur, och jag åker dit med Elli och Tommi. Så nej, det är ingen romantisk weekend direkt. Dels ska vi dit för att gå på en spelning (ska se en fransk electroartist vid namn Yelle) och dels ska vi dit för att inte vara här. Det är ju alltid trevligt att resa liksom. Och Köpenhamn är fint.

Har verkligen haft att göra i dag här på jobbet. Tre olika leveranser! Hej och hå på böljan den blå, det säger jag er. Men det har varit jäkligt skönt. Tiden har susat förbi, och jag har hela tiden haft något att sysselsätta mig med.

När jag fortfarande var kvar vid min gamla arbetsplats, så var jag van vid att hela tiden ha mycket att göra och 1000 saker att tänka på. Jag trivdes inte så värst på arbetet, men jag reflekterade inte så mycket över att stressnivån var så hög. Det liksom så gradvis att jag inte hann lägga märke till hur uppe i varv jag var. Det var först när jag flyttade ner hit, för att först vara arbetslös nån vecka och sedan börja knega på det slappaste jobbet ever. Då plötsligt mådde hela jag bättre. Jag var piggare, gladare, friskare och blev av med hemska utslag jag fått dras med länge tidigare.

Jag skrev detta för att jag ska kunna titta på texten själv, de dagar jag ruttnar på att ha lite att göra här. Förhoppningsvis kommer det att göra mig lite mer tillfreds.

Det började just hagla så in åt helskotta där ute nu! Och där kommer Marcel, hej hej.

Saker som är dåliga just nu:

- Det blåser kallt
- Det är mer än en månad kvar tills jag får träffa min familj (för första gången sedan jul)
- Jag har bränt mig på tungan

Saker som är bra just nu:

- Våren är på väg
- Elli kommer hem i eftermiddag
- Teater i kväll
- Jag är inte pank
- Vi åker till Köpenhamn på fredag
- En månad går ganska fort

Jag har bra många fler bra saker att vara glad över, än dåliga saker att vara putt över. Så jag är glad. Det goda har segrat!

Det känns verkligen... underligt, att vara här ensam. Nästan så att jag måste fundera över saker att fördriva tiden med, eller bara sysselsätta mig med. Jag är bra mycket bättre på att inte göra någonting, om jag gör ingenting med någon.

I dag for Elli iväg på den där fortsättningskursen för Facket, och blir borta över natten. Så det markerar första gången jag sover ensam i nya lägenheten. Det kan bli spännande...

Såhär på förmiddagen vill jag tipsa om en skiva som jag spelat sanslöst mycket de senaste... typ, 8 åren.

Har haft en hel del att dona med här i butiken faktiskt. Multivideon och filmleveranser och faxande av beställningar och ditt och datt. Rätt sweet faktiskt - det har ju fått tiden att gå. Och i dag är det Elli som byter av mig, och eftersom han har ju sitt heltidskneg på Myrorna också så blir han sen hit. Men nu har jag ju fått tid över till slut, så herr Dator och fru Internet ska nog kunna hålla mig sysselsatta ett tag.

Förresten, visst har jag blivit duktig? Med hela grejen att bli duktig på att posta. Och lägga upp bilder. Visst har jag?

Visar ju bara på hur lite liv jag har egentligen, antar jag...

Gårdagen var fin. Jag kände mig väldigt glad mest hela tiden. Hade väl vaknat upp på rätt sida helt enkelt.

Efter födelsedagskalas hos Peter begav jag mig, med Charlie, ner till Kelly's för öl. Väl där hände vi med Hanna och Saina, och fick även sällskap av Timmy och Mariam.




Bilderna visar:
1) Emma, Peter och Charlie. Hemma hos Peter.
2) Emma och Charlie.
3) Peters görsnygga kaffebryggare. Old school!
4) Timmy och jag gick gymnasiet ihop, och har inte setts på snart 3 år. Vi sprang in i varandra på Kelly's. Han hade skaffat sig en fylla och en mustach.
5) Charlie och Tiimmy.
6) Emma och Charlie.
7) Emma och jag. Tittar in i varsin kamera - bra där.

Innan Charlie och jag kilar hem till Peter så passar jag på att ladda upp lite bilder. Som inte har med varandra att göra alls.


Emma och Jesper innan Rattle i går.


Sofia och Kristoffer. Innan Rattle.


Charlie och jag för typ 5 minuter sen.


Charlie fotar våra skor. För de är också kompisar.


Min vackra kärlek i vårt ful(ja, ful)kaklade badrum.

För en minut sen ungefär så ringde en ung kille som sysslar med ett filmprojekt. Tydligen har han sett min profil på Filmcafé, där han hittat mitt nummer, och ville att jag skulle möta upp honom för att provfilma för en roll i en kortfilm. Om två veckor typ. Ingen lön eller så (lönlöst?) men det låter ju som en kul grej. Var länge sen jag gjorde nåt sånt.

Klent med publik i går, men ändå blev kvällen riktigt lyckad! Det tyckte i alla fall jag och mina fellow actors. Det blev en hel rad av lyckade improvisationer, och kreativiteten flödade! Inom en dag eller två, så lär det finnas lite bilder och så på hemsidan. Tack till mina lagkamrater Kristoffer, Petra och Sofia. Vi må ha fallit på mållinjen, men jag är glad ändå! Och ni andra jävlar kan väl få ett tack också. Whatever.

En annan jag vill tacka är min kollega Tony. Han jobbade sin sista dag innan semestern i går, och när han stängde städade han i ordning hela butiken i tip top-skick och gjorde allt fint och färdigt, så i morse kunde jag ligga och dra mig till klockan jättelänge, för jag behövde ju inte göra något annat än att vara här vid öppningsdags och slå upp dörren. Tack Tony! Hoppas du får en fin semester, och hälsa Thailand från mig.

Nästan varje fredag får jag ett sms från en krog/bar/klubb som heter Trädgårn. Eftersom jag står med på deras lista över VIP-gäster så får jag alltid senaste infon om vad det är som händer just i kväll, och att jag såklart kommer in gratis och får en drink hit eller dit och vad det nu kan vara... Och det känns väl trevligt.
Men jag har aldrig varit på Trädgårn. Hur fan har de fått mitt nummer?

Nu är jag pepp på att imrpovisera asset av Rattlatorerna! So long, suckas.

Jag vet att jag tipsade om Horrible People i min tidigare blogg, men för er som var för lata för att spana in det då, eller för er nya läsare, eller helt enkelt missade just det inlägget, väljer jag nu att återigen skina ett ljus över såpan.

Det där lät lite konstigt när jag läste det högt, men jag har inte ork att vara noggrann nog för att till fullo göra mig förstådd. Ni läsare får helt enkelt make an effort för att haja. Eller så struntar ni i att förstå, och klickar bara på länken.

Och åter igen, Mamma, du både vågar och bör titta.

I kväll är det än en gång dags för Rattle! Just denna fredag är det Snorungarna som möter Rattlatorerna. Kommer att bli intensivt, hysteriskt och fruktansvärt roligt. Kolla in hemsidan!

Hade nog velat vakna upp vid samma tid som i går. Fast nu är jag vaken.

Jag vill shoppa.

     

Jag vaknade med en smått hetsig känsla av panik. Men det gör väl de flesta som försover sig kan jag tänka. Jag lugnade dock så smått ned mig strax efteråt, eftersom det slog mig att jag ju nu bor på promenadavstånd från jobbet, och i och med det inte alls skulle bli så fasligt sen som jag först trott. Men jag skulle få hoppa över morgonduschen, och frukosten fick intas på arbetsplatsen.

Känslan som kom efter den hetsiga paniken var smått kluven. Jag kunde nämligen inte bestämma mig för om jag skulle förebrå mig själv för att jag inte gick upp när alarmet gick av (vaknade med mobilen i handen, så jag hade uppenbarligen stängt av signalen) eller om jag skulle känna mig ganska nöjd. Nu hade jag ju fått sova i cirkus nio timmar, och DET, det kändes jävligt gött faktiskt.

I eftermiddag kommer Frank, då ska jag dricka ännu mer kaffe.

En lyckad improkväll kan nog rädda det mesta. Jag kände mig riktigt pepp i dag, och jag vågar gissa att flera av de andra också var det. Litet gäng (vilket numera snarare är regel än undantag), men med mycket energi. Vilka lyckade improvisationer!

Sen har Petra och jag ätit mos och Ben&Jerry's. Det känns rätt gött faktiskt.

Det löste sig med presenterna i går. Hoppas brollarna blir nöjda.
Hela familjen var och käkade på Murasaki i går. Kände mig väldigt... avlägsen då.

Min lillebror Oskar gillar ju att läsa. Kanske ge honom boken Tjuvlyssnat? Axel skulle inte uppskatta nåt med text, men Oskar hade nog tyckt att det var kul. Den här tyckte jag var kul:

Pizzeria, Stockholm
Två tjejer ~14 sitter vid ett bord och äter.
Tjej 1: Asså, jag och Stefan, vi typ ba?
Tjej 2: Vad?
Tjej 1: Asså när han kom hit, vi typ?
Tjej 2: Men hallå? Vadå?
Tjej 1: Nä, det var inget.
Tjej 2: Meen! Har man sagt A får man säga B.
Tjej 1: Va? Jag har inte sagt nått A! Asså? vadå?
Tjej 2: Men det var en metafor.
Tjej 1: Jaha?. va?
Tjej 2: En metafor! Vet du inte vad en metafor är?
Tjej 1 (ivrigt): Jo, just ja!
Tjej 1 Kollar ut genom fönstret.
Tjej 1: Vart då?
Tjej 2: Du vet inte vad en metafor är va?
Tjej 1: Joo? typ som en virvelvind!

Okej gott folk, quick sticks. Mina småbröder Axel och Oskar fyller 15 år i dag. Jag är inte den som glömmer bort familjemedlemmarnas födelsedagar, däremot så var det först i går som det slog mig att jag ju faktiskt inte köpt några presenter! Flytten har varit all up in my head. Så det blir till att ta en sväng nu efter jobbet. Efterlyser nu tips på presenter. Två pojkar á 15 bast alltså. Hjälp?

Jag jobbar inne i stan. Elli jobbar i Angered. Men just i dag är Elli i stan med några kollegor för att få lite ditt och datt gjort. Det har lett till att jag fick besök av min Elli när jag satt på mitt jobb inne i stan och hade tråkigt. Såna saker är fina.

Just hemkomna. Och visst, vi fick tvättid i tvättstugan tillhörande mitt nu forna residens. Vi fick till och med tvättstuga nummer två, vilket vi var glada för, för den har inte två medelsizade tvättmaskiner, utan en medel och en stor. Se, vi skulle tvätta en hejdundrans massa handdukar och badlakan, och då krävs en stor maskin om man vill få jobbet gjort snabbt. Sagt och gjort lassade vi in våra handdukar och badlakan i den oversizade tvättmaskinen och drog igång den (i den normalstora slängde vi in kalsonger och strumpor, om nu någon undrar. Vi startade naturligtvis den maskinen också.), men just då insåg vi att torktumlaren var klädd i en post-it-lapp. "Torktumlaren ur funktion. Rep. beställt. /Bostadsbolaget" sa den.

Handdukarna och badlakanen fick vi något sånär torra i torkrummet, men kalsongerna och strumporna är blöta. Hur hänger man upp dem på tork i en icke möblerad lägenhet?

Ännu är vi inte iväg. Elli hade med sig en kollega, Anne, hem. Så det blev husesyn och kaffe. Och massa pratande. Mest om att Myrorna är galaxens värsta arbetsplats, men det är ju redan allmänt känt. I mina kretsar i alla fall. Well, jag får gratis kläder så big ups för den biten i alla fall.

Hade även planerat att åka ut till nån butik på Hisingen för att kolla efter nya handtag till köksluckor och garderobsdörrar (de vi har nu är from hell), men nu har ju klockan hunnit bli sen så det får tas om hand en annan dag. Faktiskt börjar jag bli tveksam till om vi ens pallrar oss iväg för att tvätta. Hur ska man göra när man har en massa måsten, men motivationen inte räcker till? Tips? Någon?

Jo, jag är ju sambo nu. Det känns rätt galet. Och vuxet. Och jättebra.

Lägenheten ser ut som jagvetintevad. Har spenderat denna lediga dag i sängen och i soffan - sjukt skönt. Men jag tänkte ändå röja lite innan Elli kommer hem. Slänga sopor och plocka i ordning i köket och så. Vi ska åka till mitt gamla place för att plocka upp några saker, och dessutom försöka få tvättid. Det är ganska akut, och här kunde vi inte få någon tid på några dagar.

Passar på att slänga in lite bilder.

   

Nytt läge, ny blogg. Kändes som det var rätt tidpunkt att slippa undan den tidigare bloggen. Jag menar, "Stockholmare i Göteborg"? What's up with that? Nej, nu ska man inte längre kunna ta miste på vad det är jag bloggar om: Det handlar om Linus. Om mig.

Och this time around ska jag bli mer generös med att posta bilder. Ni vill väl se nya lägenheten?