Monologue Monday

Så helgen susade förbi på ett kick, trots att jag knappt gjort annat än att ligga hemma och plugga monologer.
Det går sådär, om jag ska vara ärlig. Amadeus är en fantastisk pjäs men Salieri är en förjävla krävande roll! Jag vet att Tim inte skulle gett mig monologen om han inte trodde att jag skulle kunna klara det, men det är ändå ingen lätt match - så mycket jobb måste läggas för att bemästra texten och jag känner inte att jag haft den tiden. Texten sitter bara nästan, och det är fan inte gott nog när jag förväntas spela den på scen redan i morgon. Och jag stressar över att jag inte hittat någon kostym till rollen. Pjäsen utspelar sig för bövelen i slutet på 1700-talet! Tim sa att han inte vill att jag lägger några pengar på att köpa eller hyra kostym och peruk, men samtidigt accepterar han inte att jag går upp på scen klädd i vad som helst. Och kostymförrådet på skolan är knapert. Nåväl, jag ska försöka fixa fram något halvdugligt till i morgon.

Romeo har jag knappt hunnit börja på känns det som. Det är verkligen lysande att ha den här No Fear Shakespeare-upplagan med nutida översättning, men samtidigt riktigt bra att kunna gå tillbaka till original-engelskan. Den har ett sånt otroligt flyt och en poetisk rytm som gör texten lättare att memorera. "Översättningen" hjälper till att förstå vad det är jag faktiskt säger. Och helt ärligt, Romeo & Julia innehåller en jävla massa dirty talk. Bakom alla längtande suckar och utrop om evig, uppslukande kärlek förstår jag nu att det de egentligen säger är att de vill knulla!



I går kväll tog jag en paus från dramatiken och träffade Katta för middag på Umami Burger. Eller YoMama Burger, som Katta först var övertygad om att det hette. Den tjejen alltså... En hipster-restaurang med förjävla smarrigt käk. Tog en drink, drank en öl, svullade och vi fick båda en välbehövlig paus från plugget.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0