Ja jag är hemma, och ja jag ska ge er berättelsen om EuroPride 2008. Men först måste jag ge er något annat. Jagg har nämligen drömt väldigt skumma saker de senaste nätterna, och denna natt var inget undantag. Vad tror ni Freud skulle säga om detta:

Jag jobbar som domare i American Idol. Paula Abdul kan nämligen inte närvara idag, så jag är stand in och sitter så fint mellan Simon Cowell och Randy Jackson. In för audition kommer gulleplutten David Archuleta som får oss alla saliga. Men nej, Simon tycker att låtvalet var fel, trots det lysande framförandet, och skickar hem David med hopp om att han kommer tillbaka nästa år.
  Som för att strö salt i såren hos lille David så snor jag matkassen han har burit med sig. Det är nämligen Simons födelsedag idag, så jag tänkte överaska med lunch. Jag svänger ihop potatismos, köttbullar, brunsås, bearnaisesås och lingonsylt. En portion till mig och en till Simon. Men för att göra det lite extra fint så häller jag hans portion i en skokartong, och börjar slå in ett paket - komplett med papper, tejp, snöre och kort.

Vi domare sätter oss till bords i lunchrummet, bredvid Paula (som av någon anledning dykt upp igen) och min vän Natta (som bara ser surmulen ut, och hackar på mig för att jag äter så onyttigt). Vi berättar om David och Paula blir upprörd över att vi skickat hem honom - det är ju meningen att han ska komma tvåa denna säsong!
  Simon tar väldigt lång tid på sig att öppna presenten, och till min besvikelse så ser jag att han får in mat under tiden han öppnar min present. Så när han väl fått upp snörena, så blir jag i stället tvungen att säga "Grattis! Här har du morgondagens lunch".